Anastasia var dotter till en fattig värdshusvärd, och omtalad för sin skönhet. Romanos II, som vid det här laget var medkejsare till sin far, hade i barndomen gifts bort med en italiensk prinsessa. Hon hade tyvärr dött. Ett tydligt villkor han nu ställde var att han själv skulle få välja brud! Därför kom det sig att den snygga Anastasia blev Roms kejsarinna, och fick namnet Theophano.
Kejsaren, Romanos far, dog strax därefter. Trots att han varit sjuk en lång tid, gick det rykten att den unga kejsarinnan hade förgiftat sin svärfar. Det var inte de enda rykten som gick om henne. Att hon var skärpt och intelligent, och därtill inte av nobel ätt, gjorde att hon fick många fiender. Romanos tog inte lätt på detta, och gjorde sig av med huvuddelen av sin fars hov. Han fördrev även änke-kejsarinnan, sin mor, från hovet och satte sina fem systrar i kloster.
Romanos dog plötsligt, vid bara 25 års ålder. Återigen gick rykten att Theophano skulle ha legat bakom. Det kan anses bisarrt, eftersom hon inte hade något att vinna, och allt att förlora, på sin makes död. Dessutom var hon vid tillfället sängliggande efter att precis ha fött en prinssessa!
Nu visste Theophano att situationen var farlig. Traditionen var att sönerna ärvde tronen, och hon hade två små söner med Romanos. Men ingenting var instiftat i faktisk lag. Hon vände sig till den bryske och konfrontantive generalen Nikephoros Phokas, vars trupper utropat honom till kejsare så snart de hört om Romanos död. Hon kunde erbjuda honom mer legitimitet genom att som kejsarinna gifta sig med honom, och han, som själv var barnlös, erbjöd sig att ta hennes barn som sina egna och svor att skydda dem. Därtill skulle han respektera Romanos beslut att göra pojkarna till medkejsare, trots att de vid det här laget bara var fem och tre år gamla. Strax därpå kröntes han, under sin armés och en pöbel som skanderade hans namns översyn, till (regerande) kejsare i Haga Sofia, och gifte sig därefter med Theophano.
Trots att Konstantinopel nu myllrade av kejsarens trogna soldater satte sig kyrkans patriark på tvären. Både Theophano och Phokas hade tidigare varit gifta, och fick rätta sig till kyrkans villkor innan de godkändes. När det senare dök upp att Phokas var gudfar till några av hennes barn tog det återigen fyr i helvete.
Phokas bordusa utrikespolitik gick inte något vidare, och imperiet började förlora i krig i väster. En general vid namn John Tzimiskes fördrevs efter att ha visat kejsaren olydnad, men fick komma tillbaka då Theophano böngivit sin make. Theophano hade många rykten om sig om sina affärer, och vi kan sluta oss till att hon var oskyldig till en stor del av dem. Men enligt kejsarens egna utsaga var hans relation till drottningen högst professionell, och de var inte det minsta romantiskt, eller sexuellt, involverade med varandra. Däremot verkar det som att Theophano faktiskt hade en relation med John Tzimiskes…
SÅJA! NU ÄR VI HÄR! EFTER EN LÅNG BAKGRUNDSHISTORIA: Natten den 11:e december år 969 var mörk och stormig. John Tzimiskes tog sig i hemlighet över Bosporen, och smög sig in i palatset. Samtidigt lämnade Theophano sin makes kammare, och lämnade dörren olåst.
Efter att ha slagit ihjäl kejsaren bad John Tzimiskes om Theophanos hand, men där satte Patriarken stopp. Han kunde godkänna att John Tzimiskes gjorde avbön för sina brott (alltså att ta tjugo polare med sig och slå ihjäl kejsaren) och sedan kröna honom till kejsare, ifall han tog avsteg från ”Den Röda Kejsarinnan!”. Tzimiskes såg större nytta i att hålla sig väl vid kyrkan än att gifta sig med kejsarinnan, så hon fördrevs från Konstantinopel.

Här hade hennes historia kunnat vara slut, om det inte vore för hennes söner. Med tiden blev pojkarna vuxna. Deras nye fosterfar, den nye kejsaren, dog plötsligt, och pojkarna kallade hem mamma till Konstantinopel. Där lämnar historieskrivarna henne, och vi vet inte vad som hände därnäst.

Sönerna, Basil och Konstantin, regerade tillsammans som kejsare i många långa år. Den äldre pojken, Basil II Bulgar-dräparen blev med tiden den kejsare som regerat längst med sina 49 år. Hans lillebror slog ett annat rekord med sina 66 år på tronen, även om han inte regerade som huvudsaklig kejsare speciellt länge.

Ur mordet på Nikephoros Phokas knoppade en annan historia: den makalösa historien om den mördade kejsarens brorsson Bardas Phokas och hans olika strider för, och mot, kejsare Basil i Konstantinopel. Honom skall vi komma till någon dag!