En novembermorgon 1852 verkställde Benjamin Wright sin plan. Hans avsikt hade varit att bjuda gruppen från Modoc-folket på förgiftad mat. Han använde en vit flagga för att komma nära dem, men någonstans kom skjutvapnen fram. Möjligtvis var det någon av Wrights män som var ivrig att få de pengar som myndigheterna erbjöd för varje dödad inföding.
Oavsett varför det skedde var snart över 40 modocer ihjälskjutna, däribland Kintpuashs far. Två decennier senare var Kintpuash vuxen, och hövding för en liten skara. De levde tillsammans med andra vilt skilda grupper i Klamath-reservatet i Utah.
Modocerna kom från nordöstra Kalifornien och delade varken språk eller kultur med huvuddelen av reservatets andra grupper, som huvudsakligen kom norrifrån, eller från inlandet. Men Kintpuash, eller Captain Jack som han kallade sig när han hade med vita män att göra, försökte få det att fungera.
De vita drog infödingarna över en kam, och hade ett sedan tidigare gällande avtal med några hövdingar från helt andra grupper för flera år sedan; i utbyte mot att de höll sig i Klamath-reservatet skulle myndigheterna förse dem med proviant. Captain Jack gick till myndigheterna tre gånger och bad om maten som uteblivit sedan många år, men blev om och om igen ignorerad. Efter den tredje gången tog han sitt folk och vände kosan söderut, tillbaka mot sitt hem runt Lost River.
Under några år levde de i området. De tog hyra från nybyggarna för att de fick bruka jorden, för att de fiskade i floderna och jagade i skogarna. Men allt eftersom tiden gick blev friktionen större, och slutligen fick militären i området uppgiften att flytta tillbaka dem till reservatet. Orderna var att ta dem dit med fredliga medel om det var möjligt, annars var de tillåtna att bruka våld. Soldaterna samlade ihop de män i området som var villiga att gå (alltså de som var mest irriterade på modocerna) och sökte upp Captain Jack i Lost River, i november 1872.
Captain Jack trodde att de skulle söka upp honom i hans tält för förhandling, men soldaterna började omedelbart att ringa in familjerna. Det blev gräl, och två män, en på var sida, drog sina revolvrar och sköt. Båda missade, men nu var Modoc-kriget igång.
Captain Jack ledde familjerna till vad som idag är Lava Beds National Monument i Kalifornien, ett heligt område för modoc. I det gamla vulkaniska området har man nyligen hittat 11000 år gamla spår av människor. En annan grupp modocer, ledda av Hooker Jim gjorde dem sällskap. Även de hade rykt ihop med militären, och för Hooker Jim hade flutit blod på båda sidor. Totalt var det ”53 krigare och deras familjer”, totalt 160-talet, som tog sin tillflykt till de gamla lava-formationerna.
I januari nästa år omringade militären området. 300 infanterister fick sällskap av 100 kavallerister som fick lämna sina hästar innan de gick in i det för utbölingar ogästvänliga området, med sina vassa stenar, låga raviner och uppstickande klippor. Med sig hade de dessutom två kanoner.
Medicinmannen, Curly Headed Doctor, lovade att hjälpa modocerna med sin magi. Ingen av dem skulle skadas denna dag lovade han. Och mycket riktigt. När armén drog närmare, denna dag den 17 januari 1873, steg det upp en dimma från en närliggande sjö. Lavan blev ännu mer labyrintartad, och soldaterna började skjuta vilt mot skuggor. Förutom de många sårade lämnade de efter sig 42 stupade soldater, vars vapen och ammunition kom väl till pass för de belägrade. Precis som Curly Headed Doctor lovar hade inte en enda modoc blivit skadad.
I sju månader höll de 160 tillbaka inkräktarna från ”Captain Jack’s Stronghold”. Under den tiden blev Captain Jack övertalad av de mer hetlevrade krigarna att det bästa sättet att få de vita att lämna dem ifred var att döda deras ledare. Dessutom hade de lärt sig av Benjamin Wright att ett vitt flagg inte betydde någonting. Efter en förhandling, där Captain Jack till döda öron återigen lagt fram sina krav ”att få ett reservat, här i sina hemtrakter” gav han ett tecken. Krigarna drog sina revolvrar, och dödade en general och en präst vid förhandlingsbordet.
Efter det tog det fyr i helvetet. William T. Sherman själv utlyste ordern att krossa motståndet i Lava Beds. Efter en belägring, där en modoc-pojke dödades när han försökte öppna en granat med en yxa, och där många kvinnor dog av sjukdom, intog armén Captain Jack’s Stronghold. Men under natten hade nästan alla flytt; soldaterna skalperade en gammal man och sköt en gammal kvinna som var för svaga för att följa med de andra.
Hooker Jim förhandlade till sig amnesti för sig och sina män, i utbyte mot att hjälpa de vita att hitta Captain Jacks grupp. Senare lämnade Captain Jack och hans närmaste över sig själva, trötta på att slåss. Efter en skenrättegång, där modocerna inte ens hade några försvarare, och både åtalare och juryn var de män som anfallit Lava Beds, dömdes Captain Jack och fem andra till döden. Två benådes på presidentens order i sista stund.
I oktober 1873 dödades Kintapaush genom hängning. Hans huvud höggs av och skickades över kontinenten till Washington DC. Repet han hängt från skars i bitar, och såldes som souvernirer. Samma sak skedde med lockar av hans hår.