Kung Manuel I av Portugal beslutade under det tidiga 1500-talet att skära av de tidigare handelsvägar som anslöt Europa och Mellanöstern med Kina och Indien. Istället skulle han själv dominera dessa vägar, tillsammans med den nya sjövägen runt Afrika. Till det ändamålet åsidosatte kungen 16 skepp, anförda av Tristão da Cunha. Med honom kom även dagens huvudperson Alfonso de Albuquerque, vars uppgift det skulle bli att kontrollera Röda havet.
Efter många långa förseningar nådde flottan ön Socotra utanför Yemens kust. Där intog portugiserna fortet och hamnen, men ön var klart mycket mer eländig än vad man räknat med. Det fanns inget sätt att därifrån försörja alla soldater man hade med, särskilt efter över ett år till havs.
Tristão da Cunha fortsatte därför till Indien, och lämnade Albuquerque med sex skepp. Skeppen var i dåligt skick, ammunition och mat var nästan slut, och många soldater var sjuka. Hellre än att tyna bort på Socotra seglade Albuquerque in i Persiska viken, mot kungariket Hormuz som var beläget i Hormuzsundet. Han tänkte hellre ”dö som en riddare” än att svälta till döds.
Man ställde till allsköns oreda på väg upp genom Persiska viken under 1507. När flottan anlände i Hormuzs hamn började Albuquerque skjuta åt alla håll med skeppens kanoner. De låga båtarna och de tusentals persiska bågskyttarna som den femtonårige kungen hade kunde inte göra mycket mot de höga fartyg som portugiserna hade. Att borda dem var svårt, och manskapet kunde ta skydd bakom relingen från pilar.
Albuquerque förhandlade en lösensumma och rätt att bygga ett fort på ön. I skydd av mörkret skickade han in sina män varje natt för att bygga på fortet. Varje gång bytte de kläder för att ge ett sken av att européerna var långt fler än vad de faktiskt var. Men till slut begick några mannar myteri under de vidriga förhållandena, gick till Hormuzs kung, och berättade portugisernas sanna antal, och hur missnöjda mannarna var.
Albuquerque insåg att det inte var ett vinnande företag, och lämnade ön. Albuquerque svor att inte klippa sitt skägg förrän han tagit ön i besittning.
Under de år som följde härjade Albuquerque i Indiska oceanen. Med hjälp av piratkungen Timoja erövrade den allt mer skäggige Albuquerque Goa i Indien. Ungefär samtidigt som Tristão da Cunha anlände i Rom, i spetsen för en parad klädd i indiska kläder (och överlämnande en elefant till påven), seglade Albuquerque tillbaka in i Persiska viken. Den här gången var hans flotta fem gånger så stor, förstärkt med fler soldater från hemlandet och över 700 soldater från Malabar. Den tidigare unge kungen hade sedan dess blivit mördad, och ersatt av sin yngre bror.
Dagens datum den 1:a april 1515 öppnade Hormuzs kung stadens hamn för Albuquerque och släppte in ”Indiska oceanens lejon” utan blodspillan. Han svor trohet till kungen i Portugal. Han fick fortsätta regera sitt kungarike. I gengäld tillät han Portugal militär kontroll över ön, och möjligheten att slutföra det där sjabbiga fortet de försökt bygga pö om pö.
Hormuz skulle bli en brännpunkt i konflikten mellan sultanen i Konstantinopel och kungen i Portugal, och förbli i Portugals våld fram till 1622, då ön erövrades av en engelsk-persisk allians.