Melisende var av en mäktig ätt. Många andra i den här ätten hette “Baldwin”, och hon hade mycket att göra med dem, så vi får hålla tungan rätt i mun. Hennes fars kusin, som vi kan kalla Baldwin I, var yngste son till en fransk greve. Under det första korståget grundade denne den första korsfararstaten, grevskapet Edessa. När den förste härskaren av Jerusalem dog, valdes Baldwin I till ny kung. Melisendes pappa, som vi lyckligtvis kan kalla Baldwin II, tog vid som greve i Edessa. Han tog senare vid som kung av Jerusalem.
Baldwin II hade flera döttrar tillsammans med en armensk kvinna vid namn Morphia, vars far var en mäktig och rik krigsherre.
Melisendes systrar giftes in i alla möjliga korsfararstater i närheten, medan Melisende själv blev kvar i Jerusalem. Det blev nämligen allt mer klart att hon inte skulle få några bröder. När faderns hälsa svek honom tillsatte han sina efterträdare: Melisende, hennes make Fulk och deras son … Baldwin (som vi lyckligtvis kan kalla Baldwin III) fick dela rollen som regent.
När fadern dog och Melisende blev drottning gjorde hennes gemål en kupp, med avsikt att regera utan hennes inflytande.
Det är inte helt tydligt vad som skedde här. Melisendes syssling, greven av Jaffa, Hugh II, gjorde uppror mot drottninggemålen Fulk. Vi vet inte hur involverad Melisende var, men Hugh II vände sig till ärkefienderna i Egypten för militärt stöd för att sätta tillbaka Melisende på sin tron. Kuppen misslyckades, och Hugh II tvingades gå i exil. Han blev knivhuggen på gatan av en riddare. Trots att han överlevde själva attentatet dog han under sin tid i exil.
Melisende var rasande på sin make, som inte bara försökt skära av henne från makten, utan även vida ansågs ansvarig för det här mordet. Fulk såg till att hålla sig borta från Jerusalem efter detta och hade en lång diplomatisk process framför sig för att kunna visa sig där igen.
Han hade en fördel av att Melisende var angelägen om att säkra tronföljden efter sig. Omsider blev makarna tillräckligt goda vänner för att få ytterligare en son tillsammans, men Fulk passade sig noggrant framöver för att fatta beslut över huvudet på henne.
1143 dog Fulk under en jakt. Melisende blev då medregent med sin son Baldwin, som tretton år gammal kröntes med henne på juldagen samma år. Även när sonen blev äldre vägrade hon inbitet att vika någon makt till honom.
Dagens datum, den 20 april 1152, gjorde en vuxen Baldwin sin kupp. Han hade av rådet tilldelats hälften av kungariket Jerusalem, även om modern i praktiken styrde även hans halva. Men hans trupper belägrade modern i fortet som ansågs ha varit platsen där kung David förde sitt hov. Efter detta datum var alla Baldwins kungörelser underskrivna med moderns kärleksfulla godkännande, och hon verkar inte ha yttrat några egna.
Melisende ansågs av sin samtid som en stor monark. Hon stödde kristna i det heliga landet och verkar ha regerat sitt rike väl. När Edessa föll för seljukerna, med Zengi i spetsen, lyssnade Europas kungar (och påven) tillräckligt på Melisende för att det andra korståget skulle gå av stapeln.