”April 25, 1848 – H.M. ships ’Terror’ and ’Erebus’ were deserted on the 22nd April, 5 leagues N.N.W. of this, having been beset since 12th September, 1846. The officers and crews, consisting of 105 souls, under the command of Captain F.R.M. Crozier, landed here in lat. 69˚ 37′ 42” N., long. 98˚ 41′ W. Sir John Franklin died on the 11th June, 1847; and the total loss by deaths in the expedition has been to this date 9 officers and 15 men.

JAMES FITZJAMES, Captain H.M.S. Erebus.

F.R.M. CROZIER, Captain and Senior Officer.

and start (on) to-morrow, 26th, for Back’s Fish River.”

Detta var skrivet i marginalen till ett klart mer optimistiskt brev, som lagts i ett röse på den kanadensiska kusten ett år tidigare. Det ursprungliga brevet hade avslutats med ett ”all well”.

Franklinexpeditionen avseglade från England 1845. Skeppen Terror och Erebus var välutrustade, förstärkta med järn runt skroven för att hantera packis, hade centralvärme och enorma förråd med proviant ombord. Syftet med expeditionen var att segla längs Kanadas nordkust för att hitta en rutt genom de frusna vattnen mellan otaliga små och stora öar.

När skeppen väl frös fast satt de där i nitton månader innan de övergavs, denna dag den 22 april 1848. Benen från kroppar som återfunnits har visat tecken på skärsår, vilket är förenligt med att de överlevande tvingades till kannibalism.

Inuiter från området berättade om den överlevande gruppens umbäranden. De hade ingen möjlighet att hjälpa européerna. Det karga landskapet gav dem själva inga marginaler för sådant. Trots detta handlade flera med européerna och bytte verktyg och proviant mot för dem värdelöst matsilver.

I dag, på grund av den globala uppvärmningen, är Nordvästpassagen till och med isfri under allt större delar av året.