Den 23:e april 1016 dog den engelske kungen Æthelred Villrådige och gjorde plats för sin son Edmund Järnsida. Æthelred regerade under slutet av en relativt lugn period i Englands historia, efter att ”Danelagen”, en stort område i England där invaderande nordbor regerade, återerövrats. Æthelred hade en lång regeringstid bakom sig, även om den var uppbruten av att den danske kungen Sven Tveskägg tog hans tron, och knalldog en månad senare.
Under sina regeringsår betalade Æthelred stora summor i så kallad ”danegäld” till vikingaflottor. Æthelred trodde att vikingarna var guds straff mot honom för att han i sin ungdom gett mark som tillhört kyrkan till sina rådsmän. Vikingaattackerna hjälptes väl knappast av att Æthelred beodrade en stor massaker på alla nordmän i sitt rike år 1002.
Edmund Järnsida skulle inte regera ett år ens en gång. Den danske kungen Knut anlände med en flotta och tog hans tron. Knut var sedan tidigare kung av både Danmark och Norge, och hade… någon form av inflytande över Skottland, även om det var begränsat. När England lades till hans välde bildades ett riktigt nordsjöimperium. Knut fick därmed namnet Knut den Store.
Vikingatiden skulle få ett avgjort slut i de brittiska öarna 1066, när Harald Godwinsson (certified badass) besegrade och dödade Harald Hårdråde (certified badass) vid Stamford Bridge.

”Den Villrådige” var en gammalengelsk ordvits på Æthelreds namn, och syftade på att han tog tronen när han var för ung, vid tio års ålder.