Fortsättning från igår. Och jag bifogar givetvis samma notis angående propaganda och förskönade historieberättanden. Den tyska armén gjorde sig genomgående skyldig till ofantliga krigsbrott genom hela kriget, trots att vissa försökt lägga mer skuld på SS. (Därav inte sagt att SS var oskyldiga!!!)

Dessa händelser skedde den 5:e maj 1945. Österrikiska motståndsmän, en SS-officer, franska dignitärer, en tennisstjärna, en handfull tidigare slavarbetare samt soldater från den tyska armén och den amerikanska armén skulle komma att kämpa för sina liv tillsammans, i en medeltida borg, mot nazister.

I gryningen slog SS till. Rejält. Tvåhundra man ryckte fram mot Itter och tre pansarvärnskanoner började genast smula sönder de uråldriga murarna. Major Gangl provade desperat telefonen. Som genom ett mirakel fungerade den, men de enda som motståndsrörelsen kunde avvara var två av hans soldater och en tonårig pojke från trakten. Sedan bröts telefonlinjen.

Som genom ett under lyckades den lilla förstärkningen köra sin bil hela vägen upp till murarna. Sherman-stridsvagnen Besotten Jenny kämpade tappert, tills den slogs ut av kanonerna och besättningen flydde in i slottet.

Både Gangl och Schrader stod långt över kapten Lee i rang. Men de två veteranerna visade den tidigare motståndaren fullständig lydnad och tilltro. Med de tidigare fångarna var det värre. Lee försökte få dem att ta skydd i källaren, men de tog sig upp för att hjälpa till att försvara murarna.

Gangl, som klarat sig igenom hela det långa kriget fram till nu, såg hur den tidigare franske premiärministern Paul Reynaud var i en knipa. När han rusade till undsättning träffades han i huvudet av en skarpskytt och dog.

Tennisstjärnan Jean Borotra hoppade från slottets murar för att söka hjälp. Utklädd till en österrikisk bonde gick han obekymrat förbi ett kulsprutenäste och lyckades ta sig hela vägen ned till de amerikanska trupper som var på väg för att undsätta slottet. Kommendanten, som var sportintresserad, skrev i sin dagbok hur bisarrt det var att se Borotra, en av tennisens tre musketörer, komma joggande mot honom för att sedan leda dem tillbaka upp mot slottet längs de vindlande vägarna.

Undsättningen kom i sista stund. Försvararna hade nästan slut på ammunition och förberedde sig på att ta striden till kärntornet, våning för våning. SS var i färd med att spränga porten när de amerikanska pansarvagnarna rullade in bakom dem.

De som inte flydde togs till fånga. Striden var vunnen.

En handfull av försvararna skadades. Den enda som förlorade sitt liv var Josef Gangl, som utsågs till österrikisk hjälte och fick en gata uppkallad efter sig.