Påve Clemens VII försökte länge vara en medlare mellan Karl V, kung av både det mäktiga Spanien och det vidsträckta Tyskromerska riket, och Francis av Frankrike, den enda egentliga motvikten. Tyvärr kastade Karl lystna blickar på Italien, så Påven försökte bygga upp en allians med Frankrike och Francis i spetsen för att trotsa honom.
Men Karl samlade ihop en väldig armé och besegrade Francis. Och sedan började Clemens problem på allvar. Karl hade nämligen slut på pengar. Den tjugotusen man starka armén av legoknektar tog frågan om sin betalning i egna händer och vände kosan mot Rom.
Den 6:e maj 1527 tog de sig över Roms murar och in i staden. Milismännen som gjort motstånd avrättades och staden skövlades. Soldaterna var medvetna om att det fanns ett stor skatt kvar att erövra. Självaste Påven och lösensumman som han var värd.
På trappan till St Peters basilika stod Påvens schweiziska livvakt fast. De 189 pikenerarna nedgjordes till nästan sista man, men vann tid nog för Clemens att kunna sätta sig i säkerhet i Castel Sant’Angelo. Där satt han förstås fast, tills han betalad en stor lösensumma och avskrev stora landområden till Tyskromerska riket. Även Venedig passade på att ta delar av Påvestaten.
Händelsen, med dagar av skövling, lemlästningar, våldtäkter och mord, brukar anses som slutet på Renässansen i Italien. Schweizergardets enastående sista strid på katedralens trappa är anledningen till att Påvens garde fortfarande utgörs av schweiziska pikenerare, fyrahundranittionio år senare. Nu som då är de elitdrillade och berömda för sin skicklighet.