Den 11:e maj år 330 invigde Konstantin den Store sitt nya projekt som han (och jag misstänker några fler) jobbat på en tid: en ny huvudstad till imperiet! Staden, som skulle heta Nya Rom, låg vid sundet Bosporen mellan Svarta havet och Medelhavet. På samma plats hade en äldre stad vid namn Byzantium legat tidigare (som en sväng haft ett namn för att hedra en kejsares son, men vi pratar inte om det). Konstantin byggde upp och om staden från grunden i stor skala. Delvis baserade han den på Rom, men staden fick en egen prägel. Konstantin hade dock ett problem med branding: det fanns nästan ingen som antog hans nya namn. Alla refererade till staden som ”Konstantins stad”, eller Konstantinopel. En tid senare fick staden rent av det som sitt officiella namn.
Nu kanske det känns märkligt att huvudstaden i Rom inte skulle vara Rom? Då är det kanske ännu mer förvirrande om jag säger att Rom inte ens var huvudstad vid det här laget. Den funktionen hade flyttats till Milano sedan en tid tillbaka. Oavsett vad: nu hade Rom en ny och väldigt passande huvudstad, som skulle förbli imperiets huvudstad i tusen år. När Rom delades upp i två, Västrom med Milano… nej, vänta, Ravenna, som huvudstad i väst, och Östrom med Konstantinopel i öst, förblev Konstantinopel ”huvud-huvudstad”, eftersom kejsaren i väst var förväntad att lyda under kejsaren i öst. Nu blev det inte så i praktiken hela tiden, men vad gör man?
Konstantins tillträde skedde på ett av två etablerade sätt vid tiden: hans trupper förklarade att han var kejsare, och sedan erövrade han tronen från sina konkurrenter. Det andra alternativet var att kejsarens livvakt, pretorianska gardet, mördade den gamle kejsaren och sedan tillsatte en ny (vanligtvis högstbjudande ädling eller gardets kapten). För att inte bli mördad och få sin tron bortauktionerad lät Konstantin upplösa gardet. Han gjorde stora militärreformer, där legionärerna ersattes av en blandning av limitanei (gränstrupper vars huvudsakliga uppgift var att uppehålla invaderande styrkor) och comitatenses (tunga fälttrupper). Han var den förste kristne kejsaren, och gjorde kristendomen laglig att utöva i hela imperiet. Theodosius skulle senare göra kristendomen till statsreligion (jag misstänker att han gillade stycket i Bibeln där Jesus säger att man skall betala skatt till kejsaren).
Konstantinopel förblev som sagt Roms huvudstad i drygt tusen år, längre än vad Rom var Roms huvudstad. När Mehmed II gjorde staden till sin huvudstad förblev Konstantinopel (senare Istanbul) ett väldigt imperiums huvudsäte i ytterligare fyrahundra år.