Sedan han var en liten pojke hade Roald Amundsen drömt om att segla den frusna nordostpassagen, men det var inte i det syftet han denna dag, den 16:e juni 1903, satte ut från Norge i en båt han köpt. Hans avsikt den här gången var att avgöra om den magnetiska nordpolen hunnit flytta sig, sedan dess upptäckt 1831.
Fartyget Gjøa, en sillbåt på 45 ton och en besättning på sex man, ankrade i Erebus Bay. Viken hade fått namn av ett av Franklin-expeditionens fartyg, Erebus. Därefter följde färden i Franklins fotspår.
Gjøa låg infruset/utförde vetenskapliga experiment i två år. Till Amdundsens besvikelse nådde de aldrig den magnetiska nordpolen, men de noterade mycket riktigt att den flyttat på sig.
Medan de seglade västerut mot Barents hav träffade de på ett valfångstfartyg som kom från andra hållet. Vid det ögonblicket visste Amundsen att han skulle lyckas ta sig till Stilla Havet.
Gjøa var ett pyttelitet skepp, och många av de rutter de tagit var alldeles för grunda för fraktfartyg. Faktumet kvarstod dock att de precis utfört den första nordvästpassagen.
Under sin tid i ishavet lärde sig Roald Amundsen otroligt mycket av de lokala inuiterna, som att köra hundsläde och hur man klädde sig för den arktiska kylan. Tekniker som han skulle använda sig av under sin berömda sydpolsexpedition. (Till nordpolen flög han zeppelinare, som vi redan talat om.) Han återvände hem till ett Norge som hunnit bli självständigt från Sverige medan han var borta.
Den globala uppvärmningen öppnade nordvästpassagen 2007. Den blir allt mer farbar för varje år som går.