Shah Jahan, Världens Härskare, var den femte kejsaren i Mughal-riket. Hans trolovade från sin tid som prins, och hans favorit bland sina fruar, var andra-hustrun Mumtaz Mahal, eller Arjumand Banu som hon hette innan giftermålet.
Eftersom hon var en del av storkungens harem kunde hon inte visa sig i det offentliga. Men Shah Jahan förlitade sig så på hennes råd, att hon fick sitta bakom ett draperi bakom hans tron. När hon inte höll med om en fråga brukade hon lägga en hand på sin makes rygg. Därtill höll hon storkungens sigill, och hade därför i stort sett vetorätt i alla beslut.
Paret skulle sammantaget få fjorton barn. Det sista, en flicka, förlöstes under 30 fruktansvärda timmar. Den 17:e juni 1631 dog Mumtaz Mahal i sviterna av denna förlossning.
Storkungen var förkrossad. Han försvann från det offentliga i ett år, och när han slutligen återvände var hans hår vitt och hans rygg krum. Den äldsta av Mumtaz Mahals döttrar stöttade honom och fick honom att övervinna sorgen.
Eftersom Mumtaz Mahal dog under ett fälttåg blev hennes begravning ganska provosorisk. Hennes sista viloplats skulle visa sig bli allt annat är provisorisk. Shah Jahan lät upprätta ett praktfullt monument som hennes grav. Byggandet av mausuleumet och det omliggande komplexet tog 22 år och var färdigtställt 1653. Byggnaden verkar ha fått ärva kejsarinnans smeknamn, Taj Mahal, och anses idag vara en av världens stora underverk.
Shah Jahan blev senare svårt sjuk, och hans många söner gjorde upp, och dödade varandra i kampen om tronen. Storkonungen blev dock bättre. Förkrossad att hans och Mumtaz Mahals favoritson och utsedda arvinge dödats kom han på kant med sin sista överlevande son. Denne lät spärra in sin far. Den nye storkungens kusin, Mumtaz Mahals äldsta dotter, förbarmade sig återigen över sin far och tillbringade åtta år inlåst med honom för att hålla honom sällskap.
Sonen lät slutligen begrava sin far i Taj Mahal intill Mumtaz Mahal. Hon ligger i kammarens mitt, och Storkungen vid hennes sida. Båda har sina ansikten vända mot Mecka.