Under det sjunde korståget blev Ludvig IX av Frankrike tillfångatagen. Nilen hade hindrat hans armé att rycka fram, och den egyptiska sultanen hade avlidit. Dennes slavkonkubin Shajarat al-Durr höll sultanens död hemlig. Ludvig förlorade stort mot Shajarat al-Durrs hårdföra krigare, och togs till fånga. Med korsfararna undanröjda gjorde Shajarat al-Durr sig till sultana (hon tvingades snart lämna över tronen till mamluken Izz al-Din Aybak). Under korstågsåren byttes styret i Egypten alltså till en slavregerad stat.
Lösensumman var på 400000 ”livre tournois”, ett av många pengaenheter som användes i Frankrike vid den tiden och fastställdes några år efter detta till 80,88 gram silver. Dessutom skulle fransoserna lämna ifrån sig den egyptiska kuststaden Damietta.
När summan var betald och staden överlämnad stannade han i korsfararstaten i Jerusalem i fyra år och hjälpte till att stärka stadens försvar. Först efter det återvände han till Frankrike.
Man kan förstå att han tyckte om att dra på korståg, för 1270 bar det av igen. Den här gången var det mot Hafsiderna i Tunisien. Nästan omedelbart som hären anlände började en fruktansvärd dysenteri spridas bland mannarna.
Så, denna dag, den 25:e augusti 1270, efter ett fullständigt diarrésammanbrott, avled den tappre korsfararkonungen. Hans son, Filip III, blev kung denna dag. Även han led vid tillfället av dysentri.
Under den Sicilanska Aftonsången (vi kommer till den någon dag) hade kungen av Aragon huggit åt sig Sicilien från de franska intressena. Påven, som specifikt hade gett Sicilien till Frankrike, var måttligt nöjd med detta och exkommunicerade den aragoniske kungen. Filip slog sig ihop med en aragoniske kungens bror, kung Juame II av Mallorca, och drog iväg på ett korståg mot Aragon.
Väl där drabbades han av dysenteri och dog.