Vi vet inte så noga var Tarek ibn Ziyad kom ifrån. Antagligen var han en berber från nordafrika. Men vi vet att Musa ibn Nusayr gjorde Tarek till guvernör över Tanger. Vi vet även att han vände sig till Musa för en tjänst; att låna honom alla de många handelsskepp som den rika Musa ägde för att skeppa en här på 7000 man över sundet till Europa.
Den 27:e april år 711 landade Tarek och hans här på iberiska halvön. Efter överfarten samlades de alla vid den stora klippan som fanns där, för att vända kosan norrut. Avsikten: erövring. Klippan de samlades vid fick därmed namnet Djebel-al-Tareq, eller ”Tareks Berg”. På Spanska förvrängdes detta till Gibraltar.
Efter ett avgörande slag, där Tarek besegrade den visigotiske kungen Roderics långt större armé i grunden, gick erövringen i en rasande fart. Riket, som kallades Al-Andalus och sträckte sig från Tareks klippa till de berg som gränsade mot Frankernas rike, inkoopererades i Umayyad-kalifatets länder.
Källor tyder på att Musa borde ha varit kritisk mot sin vasall Tarek för att på så kort tid ha erövrat ett helt land, även om han några år in i invasionen fick mer militär hjälp av Musa. Det verkar dock som att herrarna drog jämt. Musa skrev nämligen ”ett strängt” brev till Tarek, varvid överglänsandet var glömt och hedersförlusten avklarat. Båda herrarna kallades till Damaskus efter några år, och där levde de båda återstånden av sina liv.

Al-Andalus (förvanskat till dagens Andalusia) bestod från 711 fram till 1492, då kusinerna och tillika makarna Ferdinand ”Lite Inkvisitation har väl ingen dött av?” och Isabella ”Jag ger den här självgode italienaren tre fartyg” avslutade Reconquistan då de intog Granada.