Efter Napoleon-krigen tecknades många olika fredsfördrag. Danmark stod på den förlorande sidan och fick göra markavträdelser till Sverige. Framförallt betydde det att Norge skulle tillfalla Sverige, vilket norrmännen var lagom glada över. Man såg tillfället att bli en självständig stat, och den 17:e maj (ja, det är därför det är 17:e maj som är norska nationaldagen) 1814 undertecknades en självständig norsk grundlag.
Svenskarna, med krigsvane Bernadotte i spetsen, fann sig inte i detta. Den svenska armén tågade in i Norge, och i ett kort krig, som skulle bli Sveriges senaste, tvingades Norge till förhandlingsbordet den 14e augusti 1814. I Moss undertecknades det så kallade ”Mossfördraget”, som betydde att Norge skulle ingå i personunion med Sverige under samma monark. Norge fick behålla egna lagar och instutioner, vilket skiljde sig från när landet tillhört Danmark.
Unionen med Sverige bestod fram till 1905 då den upplöstes under fredliga former. Den 14:e augusti markerar inte bara början på den Norsk-Svenska unionen, utan även 212 års fred för Sveriges del.