Pál Kinizsis bakgrund är höljd i dunkel. Legenden säger att han var en mjölnarlärling, när den ungerska kungen kom ridande förbi. Kungen bad om ett glas vatten, och Pál sägs ha serverat honom en kopp vatten, balanserandes på en väldig kvarnsten. Kungen skall ha blivit så tagen av ynglingens styrka att han gjorde honom till general.
När den osmanske sultanen Mehmed IIs (ni kommer ihåg honom va, Draculas antagonist?) styrkor härförda av Ali Beg marsherade in i Transylvanien fick den ungerska kungen eld i baken. Han skickade sin general Stefan(Istvan) Bathory för att möta den långt större framryckande armén.
Den 13:e oktober 1479 drabbade arméerna samman vid ”Brödfälten” i Transylvanien. Bathory hoppades att bli undsatt av Pál Kinizis legendariska ”Svarta Armé” (som särskiljde sig från samtiden genom att de hade ovanligt många eldvapen), och anföll turkarna.
Legenden säger att Bathorys häst stupade under honom, och att han slogs med en mur av fiendelik omkring sig. Då, i sista sekund, anlände Pál Kinizsi och hans armé. Pál skall ha kämpat sig fram till Istvan, svingandes ett stort svärd i varje hand.
Båda sidorna led svåra förluster, men turkarna besegrades grundligt. Mehmed dog bara några år därefter, och det skulle dröja ett tag innan riket gjorde några nya försök att erövra Transylvanien.
Efter striden sägs det att Pál Kinizsi dansade en segerdans, där han lyfte en död fiende i varje hand, och höll en tredje dinglande från sina tänder.

Som det kanske märks är Kinizsi mytomspunnen, och man skall nog ta historian med en näve salt eller två. Det finns dock inga källor på att han som general någonsin förlorade ett slag.