Inför att en järnväg skulle färdigställas mellan Liverpool och Manchester dök det upp en konflikt. Den gängse uppfattningen bland ingenjörerna på bygget var att ångmaskiner var för stora och tunga för att kunna dra meningsfullt mycket last, och att stationära maskiner längst sträckan skulle dra vagnarna framåt på något sätt.
George Stephensson, en tungviktare på projektet och upphovsmannen till många av de järnvägsstandarder vi använder idag, var av en annan uppfattning; Han ansåg att lasterna skulle dras av lokomotiv!
Rainhill-utprövningarna var en stor tävling som lockade enorm publik under flera dagar. Det fanns 10000 till 15000 platser i publiken, och blåsorkestrar spelade genom hela schemat som sträckte sig från den sjätte till den fjortonde oktober 1829. Lokomotiven skulle dra en last, baserad på lokets egna vikt, längst en bana på ungefär två kilometer, fram och tillbaka på ett visst sätt, nå en minsta topphastighet. Sammantaget skulle många accelerationer och inbromsningar resultera i en färdsträcka motsvarande 55 kilometer, eller sträckan från Liverpool till Manchester.
Tio lokomotiv var anmälda till tävlingen. Fem, varav fyra ångdrivna och ett drivet av en häst, lyckades tävla. Publikfavoriten, Novelty, som var en hastigt ihopslängd och tekniskt imponerande makapär som nådde en blixtrande hastighet på 45kmph, gick tyvärr sönder. Hästens plattform sprack, ett lokomotiv nådde aldrig minimum-hastigheten, och en sista nådde tävlingen men hade gått sönder i transporten.
Kvar var dagens vinnare, som tävlade den 8:e oktober 1829. Stephenssons egna design, Rocket, var det enda lokomotiv som lyckades ta sig igenom hela sträckan utan att bryta mot reglerna.

Än idag dras den allra mesta rälstrafiken av lokomotiv.